iinnea

Jag önskar att jag kunde berätta för er att Lia numera sover hela nätter och att hon har lärt sig krypa. Det är ingen brådis med dessa saker, men jag har ju längtat så länge att det ska inträffa. 

Men, jag kan nog säga att Lia nästan sover hela nätter nu. Bortsett från i natt, och det var bara därför att hon blev så himmelens nödig och behövde sköta magen precis klockan midnatt och höll sig därför vaken en timme.

Vilken härlig dag det varit!

Regnet har öst ned, jag och Soda har sprungit oss helt slut, har haft ljusen tända sedan eftermiddagen och de lyser än, vi var en sväng på stan och köpte de fina mössorna, och vi har haft ett jättetrevligt besök av vännerna Kristoffer, Åsa och deras Milou.
Och nu ska vi avsluta dagen med det nyaste avsnittet av våran favvo-serie "The walking dead" med en cider i handen.





Bäst att klänga sig fast i varann. Kompis Milou är en riktig sötnos.

Jaa! I dag får vi våra förtjänade slantar! En lyckans dag.
Innan vi fick barn var vi förfärligt dåliga med att hantera pengar, och det slutade oftast med att vi spenderade ohyggligt mycket av dom på märkeskläder och lyxmat.

Det lockar inte alls längre. När jag går på stan kommer jag på mig själv med att inte vilja handla till mig själv, jag blir bara sönderstressad och kommer istället hem med leksaker eller kläder till barnen. Det känns så mycket mer värt.

Vi är numera duktiga med våra slantar och ser till att fylla förråden med mat och alla hygienartiklar i första hand.


Jag har längtat efter att få köpa en gåstol till Lia. Har tänk slå till med en sådan mycket snart. Snälla svärmor ville så gärna köpa den till henne, som en tidig julklapp, så det tackar vi för. Dom rekommenderas från 6 månaders ålder, om jag inte tar helt fel, så det känns helt rätt med en sådan nu.


Någonting som jag dock ska unna oss denna månad är denna vintermössa,




Fick inte tag på en bättre bild tyvärr. Den finns att hämtas på Åhléns.
Till Lill och Lia, och kanske en till mig med. Hur fina kommer vi inte att bli?

Detta inhandlades senast jag begav mig till stadens kärna. Det är roligt och piggar upp lägenheten så fint.
Kanske kan Lill så smånigom lära sig lite om bokstäver och siffror med hjälp av dom.
Jag minns att jag hade likadana när jag var liten på kylskåpet. Det hör som till.


På måndag är det planerat att Lill och Lia får en sprillans ny kusin. Vem hade kunnat ana att jag och Fredrik skulle få barn samma år, när han är så mycket äldre?
Hoppas kusinerna får roligt ihop.


Nu har en trött och lite bitter Anton kommit till jobbet sitt. Han hade kunnat offra sitt lillfinger för att vara ledig just i natt. Klockan 00.00 släpps nämligen ett sånt här tokhäftigt och superviktigt tv-spel som alla får komma och hämta i butik som har särskilt nattöppet i natt.
Det släpps över hela världen, och jag tror att Anton förhandsbokade det för ett halvår sedan. Har aldrig sett han vara så förväntansfull över något annat i hela världen.

Det är bara att ställa in sig på att vi inte får se så mycket av honom nu ett tag alltså. Vän Åsa är nog i samma sits, så när våra hälftar spelar och spelar kan vi väl passa på att ses och ha "kul i verkligheten" ;-) eller vad säger du?

Vi har haft en fin helg här på Tomtebo. Farmor och farfar har varit här till Lills stora, stora glädje. Och i dag drog jag med tjejerna till Ersmark för att säga hej. Det märks att vi måste träffa dom lite oftare. Lill kände inte alls igen sin moster och fick ett hysteriskt utbrott när vi gick genom dörren och hon trodde nog att jag skulle lämna dom där.
Efter ett tag var dock allt bortglömt och hon ville inte följa med mig och Lia till bilen hem till pappa. Tur att barn fungerar så!

Nu sover Lia efter sin vanliga skrikfest i bilen (ojoj vad utmattande det är för både henne, mig och slutligen Lill som blir så störd att även hon börjar tok-skrika).
Anton och Lill har kört till Haga för att hämta pizza, passar bra till reprisen av Ensam mamma söker ikväll, som jag längtat efter den. Det är mitt skäms-program som jag älskar att se.
Det blir en fin kväll det här.




Ha en fin kväll!

Halv fyra vaknade Lia efter att ha sovit i ett sedan klockan sju. Det är jag så nöjd med att det inte direkt bekommer mig att behöva stiga upp. Jag sätter henne framför "I drömmarnas trädgård" och där sitter hon och tittar likt ett ljus och jag kan gott ligga i soffan och blunda en stund.
Jag somnade för övrigt i läggningen av Lill i går, alltså ungefär klockan halv åtta, så jag är absolut utvilad.

Nu har vi haft ett par bra nätter igen. Låt det fortsätta så.



Funderar lite mer än vanligt just nu över min skola. Jag har möjlighet att gå en kurs som börjar i november, en hemsk matematik-kurs som få har lyckas klara av, men som tillhör min utbildning som grundskolelärare. Planen är också att jag ska gå en annan kurs som börjar i slutet av april, det är en sex-veckors praktik i en lågstadieklass.

Det jag funderar över är hurvida jag ska läsa den kommande mattekursen. Min dröm har länge varit att bli lågstadielärare, egentligen alltid sedan jag själv gick i lågstadiet.
Men efter att jag upplevt två praktiker och pratat med lärare där är jag inte längre så säker på det eftersom det handlar om att man måste ge mycket tid till det, både i arbetet och på hemmafronten. Min senaste handledare sa att många lärare har magsår från den konstanta stressen som jobbet innebär, och konkurrens mellan kolleger är inget ovanligt för att överglänsa varandras arbete.


Jag känner mig själv, och jag är inte intresserad av att jobba ihjäl mig. Jag vill prioritera att vara hemma med familjen så mycket jag bara kan.

Därför har jag funderat på att istället utbilda mig till förskolefröken. Någonting som jag tror passar mig bättre, och där är det friare arbetstider. Där kan jag välja att jobba 75% om jag vill. Men det är inget jag kan välja som huvudansvarig lärare i en klass, då jobbar man snarare över 100%.

Väger fördelar och nackdelar med bägge jobben. Jag har blivit så barnkär sedan jag själv fick barn, så att jobba med barn är någonting jag vill, så det känns toppen att jag iaf har klurat ut det.

Ska bestämma mig snart. Väljer jag att inrikta mig på förskolan har jag samma studielängd kvar som grundskolelärarexamen.






Till något trevligare









Blåbär är en höjdare, Lill brukar vilja dela den lilla glasburken med lillasyster.
Dagen efter får vi oftast en smärre chock när vi öppnar blöjan och ser att allt är kolsvart.

Ännu en natt är avklarad med bedrövelse.
Det verkar som vi bara fick en god natt.

Lia var uppe i natt mellan klockan 23.30 - 02.30. Det är ju värsta spädbarnsfasonen. Jag har googlat statistik när barn generellt sover en hel natt, men det verkar inte finnas, ty alla barn är olika.
Någonstans läste jag att det är vanligt att barn sover hela nätter när de är kring året gammal. Kul att ha ett mål i sikte.

Det är bara att satsa på att försöka minimera den vakna tiden under natten, för man KAN INTE vara vaken tre timmar under natten, det är ett stort no no. Jag kan acceptera att hon vaknar för att få välling.... men inte stiga upp för att sitta i sin stol och skratta och leva rövare.

Fasen vad tröstande det hade varit om alla föräldrar som är uppe och kämpar på nätterna kan tända en liten lampa i fönstret så att man bara kan titta ut och känna att man inte är ensam. För det känns ju som att man är den ENDA i hela världen som är uppe just då, fastän så verkligen inte är fallet.


Det är ett finurligt barn det här. Inte kan hon åka bil heller, för det vet ni väl alla vid detta laget? Att hon skriker och gråter så mycket att hon tappar andan och våra öron ringer ett bra tag efter bilresan är över.
Och inte vill hon åka vagn. Det måste se väldigt lustigt ut när jag drar ut alla på den dagliga promenaden, jag bär Lia på höften, Lill springer fritt åt alla fel håll och börjar gråta för att jag inte bär henne också, skäller på hundarna som egentligen inte gör så mycket fel, bara det att dom är vansinnigt sega. Och samtidigt kånka runt på en syskonvagn som ingen sitter i. Fast ibland får Sammi åka i den då han är oacceptabelt långsam.


Jaja. Ibland får man klaga.
Det bör tilläggas att det nog inte finns någon annan dock, som får oss att le så mycket som hon gör. Man bara smälter för att hon är så himla söt och snäll. Hon är så älskvärd.


Nog om det. I dag är Anton ledig och vi ska självklart åka till Leos Lekland :) Lill har nästan lika roligt som sin mor och far där.


Innan jag avslutar måste jag få flika in min nya favorit-designer. Han heter Josef Frank.














Han är ansvarig för detta mästerverk, Paradiset. Vi hade planer på att tapetsera om våran hall i denna tapet, men dom planerna föll i stöpet. Jättefint skulle det ha blivit.


Om vi någonsin får ett hus tror jag att jag skulle vilja köpa en ny vit soffa, en mer vuxensoffa. Till den skulle jag försöka sy upp en hel drös med kuddar från tyger med Josef Frank. Och tapetsera väggarna i Gustaf Klimt, där har ni min dröm. Det skulle vara SÅ jag.
Undra vad Anton tycker om det.


Åh så fint det skulle bli.


Gustaf Klimt.














Det bor en konstälskare i mig, absolut.

Att kunna matcha dessa två blir dock en utmaning.

I dag fyllde Lia 6 månader.
Då fick festblåsan åka på.
Men den var nog tre månader för liten, minst.


I natt sov hon hela natten. Från 18.45-04.30, det är helt underbart.
Nu har Anton tagit hand om henne varje natt när han varit ledig, så jag vaknar alltid rätt utvilad, men det är alldeles extra underbart att höra att hon sovit sammanhängande.

Jag tror att Åsas råd om att bona om mer i sängen gjorde tricket, jag tog upp åkpåsen och stoppade om sidorna i spjälsängen med filtar och så fick hon sova ensam i barnens rum hela natten. Det kändes såklart jättekonstigt att ha henne så långt borta, men det är ju för hennes skull, så att inte vi andra stör henne.
Tyvärr kan jag inte lita på att Sammi, som sover på soffan i vardagsrummet, inte stör henne eftersom han mest jämt drömmer och skäller i sömnen. (Just när jag skriver detta gör han det).

Vi får hålla tummarna att fridfulla nätter är någonting självklart för oss nu, och inte endast ett privilegium.





I lekparken i eftermiddags. Vad alla lekplatser blir fjuttiga och tråkiga när vi jämför med Leos Lekland...





Men ankor finns ju inte där förstås.








Vid 14-15 tiden så gjorde mitt sockerberoende sig påmind, som det gör nästan varje dag. Måste vara från skoltiden då jag alltid, alltid åt en sats chokladbollar efter skolan och kollade på teve, jättemysig tid.
Men efter jag gjort dessa kändes det inte så lockande att äta, så de pryder bara vårat kylskåp så fint nu.



Nu har Anton åkt iväg för att jobba natten. Känns supertråkigt, men det är bara att ta sig genom nätterna och dagarna (och kvällarna också till stor del) utan honom och längta till nästa långledighet.

Det här med Lias sömn är verkligen hopplöst.
Resultatet från dagens natt är följande:

Somnat för natten: ca 18.30.

Upp igen: ca 22-01.

Vaknat för dagen: 03.50.


Ungen har ingen nattsömn överhuvudtaget. När hon vaknar är det inte för att hon är jättehungrig eller att blöjan måste bytas, utan för att hon är superpigg.

Hon sover inte överdrivet mycket om dagarna, samma tider som Lill, ungefär 1,5-2 timmar på förmiddagen och 1,5 på eftermiddagen.

Det är ju inte klokt.





När hon vaknar ser hon ut så här. Då blir jag ännu mer irriterad för då vet jag att jag absolut inte kommer få somna om.



Vi har verkligen försökt hålla henne vaken om kvällarna, men det spelar ingen roll, då flyttas hennes vakenperiod mitt i natten bara fram någon timme.



Vad ska vi göra? Jag släcker alla lampor, har ingen tv på och guppar på pilatesbollen tills dess hon somnar till, men när jag lägger ned henne vaknar hon är är världens piggaste och gladaste.

Är det möjligt att hon inte behöver så många timmars sömn?




Om det aldrig reder sig måste jag sätta lite perspektiv på livet och tänka hur det hade varit om vi inte haft någon Lia. Då kanske jag istället bara är tacksam när hon vaknar och ger oss sitt stora leende.

Såhär kul har vi

Det är vida känt att jag aldrig lyckas med att baka bullar. Jag tycker mycket om bullar så det har varit en liten sorg, också mycket eftersom jag varit tvungen att acceptera att L & L aldrig får hembakta bullar av sin mamma. För det är väl dom som är de allra godaste?

Men jag tänkte ändå ge mig på att baka i dag. Det fick bli bullar och blåbärsmuffins som Anton hade önskat. När jag gräddat färdigt första plåten med bullar påpekade A att jag inte hade jäst dom innan jag satte in dom i ugnen (därav den lite råa smaken och utseende som tyvärr är vanlig standard på mina bullar).
Det var kanske det dummaste jag någonsin hört och vi kollade genom receptet där det stod allra längst ned att dom visst skulle få jäsa en till gång, i sina små formar på plåten.

Det var ett riktigt aha-moment för mig. Det har jag aldrig gjort förut! Jag har bara jäst dom en gång, in i ugnen och sedan förgrymmat kastat de sorgliga små resultaten i soporna. Ont i magen får man nämligen om man vågar sig på att äta dom.

Jag har nu kikat genom flera recept där de alla visar att det är två jäsningar som gäller.

Jag är inte irriterad och tänker tillbaka på alla degar som gått förgäves, utan är bara glad att jag äntligen kan få till det!






Blåbärsmuffinsen ser lite konstiga ut... kanske skulle låtit dom jäsa en stund till i ugnen, typiskt mig!
Goda var dom ändå :-)

Vi var de enda där i dag och kunde springa runt vars vi ville och bäst vi ville, en sån lyx. Hoppas dom inte behöver gå i konkurs.

Läser Peter Jihdes frus blogg. I senaste inlägget klagar hon på sitt stressiga liv där karriären står i fokus och hur hon alltid längtar hem till barnen, har så dåligt samvete och småspringer hem från tunnelbanan. "Men varför då? Jag såg dem ju senst i morse", lägger hon till.

Huvva. Kära nån. Hade jag samma pengar som familjen Jihde skulle jag direkt sagt upp mig och stannat hemma med barnen till dess det är dags att börja första klass.

Mår bara dåligt när jag tänker på nästa höst, när jag ska gå klart skolan, vilket jag vill och ska, men ändå... då måste vi väl ha barnen hos dagmamma eller förskola. Eller? Ja, vi får se om vi kan pussla ihop det på annat vis.

Vi ser hur alla grannar åker i väg med sina barn till förskolan mellan sju-åtta varje morgon och kommer hem efter fyra någon gång, och bara ryser. 

Nej nej nej, det är inget för oss. 







Långt morgonmys........... eller barn som gråter hejvilt efter att blivit avlämnade hos dagmamma?
Inte så jättesvårt val.

Både Anton, Lill och hundarna är ute på äventyr i helgen. Anton och hundarna på en välbehövd kompisresa till Klimpfjäll och Lill hos sin farmor och farfar i Åsele.
Kvällen innan de skulle åka fick jag nästan klumpen i halsen och kände att jag ville följa med till Åsele, men ni ska veta att det är så fruktansvärt att åka bil med Lia att det känns alldeles uteslutet.
Så de åkte och det kändes jobbigt. Ju närmre Lill befann sig, ju mer längtade jag. När hon var väl framme i Åsele var det inte sån stor sak.
Samma sak känner jag när dom alla är påväg hem. Är de i Vännäs eller närmre längtar jag oerhört mycket mer än om de skulle befinna sig i exempelvis Fredrika.







Så jag har bara haft denna gullisen att umgås med. Inte så bara egentligen, men det är ju betydligt tystare och mindre rörlighet här hemma och ensamheten blir mer påtaglig.






Hennes tillvaro har varit annorlunda. Utan Lill här hemma har hon fått sova hur mycket hon vill, och det har hon verkligen gjort. Hon är bara lugn och jättesnäll. Jag har lyckas lära henne att somna i vagnen, vilket har varit svårt tidigare. Med varannat steg lyfter jag vagnens handtag lite så det blir en knyck, då blir hon tyst och lugn och ögonen stängs ganska snabbt.
Lik pappa börjar hon också bli ser jag på nytagna bilder.






Sedan vi bytte ersättning till 6-månaders ålder, blev hon jättedålig i magen. Gaser hela tiden och maten gick rätt genom henne, blöjorna blev tredubbelt så många som innan. Som tur är har det ändrats då vi gick tillbaka till ersättning för 4-månaders bebisar med Lemolac, som ska vara jättesnäll mot magen.
Efter detta sover hon också bättre, såklart.






Nu hoppas jag att inte Anton läser detta. Sedan Lia föddes har jag köpt fem olika "Min första bok", i hopp om att den ena ska vara bättre än den andra. Jag har börjat skriva i dom, klistrat in bilder och BB-band och sådana grejer. Men det kändes aldrig rätt, och sånt är jätteviktigt för mig.
Så nu har jag gått tillbaka till den fantastiska boken jag också köpte till Lill, även fast jag inte ville att de skulle ha samma bok. (Fast jag lovade A att den senast inköpta skulle vara den sista)
Men nu är det verkligen den sista, jag lovar!


Nu är klockan lite över halv åtta och jag skulle kunna hoppa i säng. Pigg och glad till klockan tre då det vankas välling, förmodligen.






Avslutar med den sista tagna bilden på damen. Jag blev så nöjd att jag fick sätta upp håret en liten liten stund. Jag tycker att det borde vara så skönt att få bort det, men tyvärr avskyr hon hårsnodden.
Hon ser så stor ut i den, jag är en sån sucker för det.

Vi tänkte vara roliga.







Men inte syns det väl särskilt mycket att dom är syskon här? Skyller på ljuset ;-)
Lia är inte så lik sig, ser ut som en pojke.


Aja, det var en fin tanke.





I dag är jag jätteglad över att Lias fina snuttefilt äntligen kommit. Jag beställde den för två månader sedan, oj som jag längtat, men det är ju samtidigt roligt att ha något att se fram emot.

Och det är två paket till några andra... hmm.

Det går åt pipan, det här med att ta tag i Lias sömn. Upp som en sol klockan fyra, och ned som en pannkaka innan klockan slagit halv sju. Och hon hinner oftast vakna till en eller två gånger innan "morgonen" är kommen.

Jag vet ju att jag måste försöka hålla henne vaken.... men det är svårt.
När jag är supertrött efter ett fjortontimmarspass med dom två, nästan utan rast, och flickstackarn bara skriker och vill inget hellre än att få slumra, då är det lätt att bara ge med sig.

Men. Det här går ju inte längre. Så, i morgon bitti är Anton ledig många dagar. Då ska jag ta tag i detta, när vi kan dela på oss. Det gör nog jättemycket om vi bara håller henne vaken en timme till, i bästa fall en och en halv. Ett knep är ju att gå ut och gå med vagnen, för där somnar hon inte, men då jag tillhör de människor som skäms när mina barn skriker ute i det fria, är nog inte det ett alternativ. Kanske är Anton mer öppen för det.






Tur att hon är så rackarns söt.

Nu ska vi bara återställa sömnhistorien så är hon helt perfekt!




Det här är den första bilden jag tog med min iphone, i juli 2010, då var Lill precis lika gammal som Lia är nu.
Lite kul är det att kika genom alla bilder vi tagit, det syns ju vad hon har vuxit. Titta vilka härliga bebisben hon har.

Jag satt en kväll och tittade på bilder när Lill var nyfödd och framåt, och det syns mycket nu att systrarna liknar varann.

Blev så full i skratt när jag såg vad Lill hade för sig. Hon har tagit på sig halsbandet själv och går ut och går med sig själv, backandes.
Som ni ser har hon också tagit på Sammi hans koppel :) Han blev dock befriad av mig.












Nu har Lill tagit på Soda hennes koppel, och hon sitter här så snällt och lever på hoppet om att vi faktiskt ska gå ut. Men inte än, nu hoppas jag innerligt att barnen somnar några timmar så att jag kan få se dagens Gilmore Girls.