iinnea

Ännu en natt är avklarad med bedrövelse.
Det verkar som vi bara fick en god natt.

Lia var uppe i natt mellan klockan 23.30 - 02.30. Det är ju värsta spädbarnsfasonen. Jag har googlat statistik när barn generellt sover en hel natt, men det verkar inte finnas, ty alla barn är olika.
Någonstans läste jag att det är vanligt att barn sover hela nätter när de är kring året gammal. Kul att ha ett mål i sikte.

Det är bara att satsa på att försöka minimera den vakna tiden under natten, för man KAN INTE vara vaken tre timmar under natten, det är ett stort no no. Jag kan acceptera att hon vaknar för att få välling.... men inte stiga upp för att sitta i sin stol och skratta och leva rövare.

Fasen vad tröstande det hade varit om alla föräldrar som är uppe och kämpar på nätterna kan tända en liten lampa i fönstret så att man bara kan titta ut och känna att man inte är ensam. För det känns ju som att man är den ENDA i hela världen som är uppe just då, fastän så verkligen inte är fallet.


Det är ett finurligt barn det här. Inte kan hon åka bil heller, för det vet ni väl alla vid detta laget? Att hon skriker och gråter så mycket att hon tappar andan och våra öron ringer ett bra tag efter bilresan är över.
Och inte vill hon åka vagn. Det måste se väldigt lustigt ut när jag drar ut alla på den dagliga promenaden, jag bär Lia på höften, Lill springer fritt åt alla fel håll och börjar gråta för att jag inte bär henne också, skäller på hundarna som egentligen inte gör så mycket fel, bara det att dom är vansinnigt sega. Och samtidigt kånka runt på en syskonvagn som ingen sitter i. Fast ibland får Sammi åka i den då han är oacceptabelt långsam.


Jaja. Ibland får man klaga.
Det bör tilläggas att det nog inte finns någon annan dock, som får oss att le så mycket som hon gör. Man bara smälter för att hon är så himla söt och snäll. Hon är så älskvärd.


Nog om det. I dag är Anton ledig och vi ska självklart åka till Leos Lekland :) Lill har nästan lika roligt som sin mor och far där.


Innan jag avslutar måste jag få flika in min nya favorit-designer. Han heter Josef Frank.














Han är ansvarig för detta mästerverk, Paradiset. Vi hade planer på att tapetsera om våran hall i denna tapet, men dom planerna föll i stöpet. Jättefint skulle det ha blivit.


Om vi någonsin får ett hus tror jag att jag skulle vilja köpa en ny vit soffa, en mer vuxensoffa. Till den skulle jag försöka sy upp en hel drös med kuddar från tyger med Josef Frank. Och tapetsera väggarna i Gustaf Klimt, där har ni min dröm. Det skulle vara SÅ jag.
Undra vad Anton tycker om det.


Åh så fint det skulle bli.


Gustaf Klimt.














Det bor en konstälskare i mig, absolut.

Att kunna matcha dessa två blir dock en utmaning.