iinnea

Ursäkta för den långa bloggpausen. Våran dator tvärdog förra veckan, bara 1 år gammal. Så nu ska vi säkerhetskopiera över allt vi håller kärt från den, för att sedan lämna in den för reparation. Nu provar jag att blogga från min telefon, det kanske ser lite knepigt ut därför. I dag är det en stor dag, vi fick äntligen uppleva en alldeles normal natt här hemma. Vi har haft sådana vansinniga nätter nu i säkert tre veckors tid då Lia har vaknat klockan tolv på natten och hållit sig vaken till sju på morgonen, rekordet är till klockan halv tio. Med undantag för en liten liten sovpaus på kanske en kvart vid fyra, fem tiden. Anton och jag har varit uppe med henne i skift. Hon har inte heller sovit så mycket under dagarna, högst fyra timmar, så därför höll vi på att bli tokiga. I går kväll bestämde jag mig för att ta tillbaka vårat liv, och höll henne vaken än hur mycket skrik och gnäll vi skulle få ta. Så hon fick bada, dansa och sjunga, se på när jag dammsugade och se på sitt favoritprogram - I drömmarnas trädgård. Det resulterade i att hon var vaken till efter klockan åtta, för att sedan däcka i säng. Jag hade tänkt att hon skulle somna klockan nio men det gick knappt. Anton var uppe med henne i mindre än en timme i natt, och sedan väckte Lill oss klockan sex. En fantastisk natt! Nu är det att hållas vaken på kvällar som gäller. Nästa mål att se fram emot är när jag inte längre behöver ligga mellan tjejerna i sängen, mitt i springan. Kanske kan dom sova i eget rum snart, fast det går nog aldrig Anton med på, och jag tycker också att det är mysigt och framför allt tryggt att veta att dom är nära. Nackdelarna är ju att dom väcker varann ibland när det hostas, dröms mardrömmar och när dom rullar runt runt. Men det tar vi sedan, att få sova hela nätter är absolut prio ett. Nu sover alla utom jag som ska njuta av nybakade muffins och Gilmore Girls. Under dagen får vi nog lyssna mycket på "Ooa hela natten" som Lill är närmast besatt av. Hon älskar verkligen musik och att dansa. Hoppas du får en jättefin dag!

Bilderna måste ju fördelas rättvist. Här får ni ta del av en ung Herr Karlsson.






En ung farmor och Anton som kräkt ned hela sig.

Jättestort grattis till min pappa i dag!

Ni kanske inte tycker att det är ett riktigt ord när det är upprepning av en stavelse. Jag klandrar er inte för det, men vi bestämde att det skulle få bli barnens första ord.




Fy sjutton för att höra sin egen röst på band. Ignorera mig, och titta istället på denna lilla sötnos.
Här var hon precis 6 månader.


I dag är det en bättre dag, barnen sover! Samtidigt! Och jag myser till säsong två av Gilmore Girls.


Ha en jättefin dag! Men akta er, det är halkigt ute.

Innan jag börjar klaga så kan jag glädjande berätta att vi fick ta del av Lias första ord i går.




Lills första ord finns också med på film, det lägger jag upp när Youtube arbetat färdigt med att korta ned klippet, så att ni ska slippa höra mig säga "säg mamm-mma" sjuttiofem gånger.


Som sagt, i dag är det en sån där jättedålig dag.
Jag har sovit ryckigt kanske fem timmar i natt med undantag för uppstigning för att ge en (eller två, jag minns inte) flaskor välling till Lia. Hon somnade sent och vaknade tidigt.

Förmiddagen har varit så som den alltid är när jag är ensam, ganska kaotisk. Lia vill somna om ungefär samtidigt som Lill vaknar, men det får hon ju inte för allt oljud som Lill för.
Jag hoppar och hoppar på pilatesbollen med Lia tills jag blir helt svettig och hon har somnat, medan jag försöker få Lill att inte springa i soffan/skrika så hon stör Lia/gunga i gungstolen tills den tippar/öppna alla lådor och ta ut alla bestick/dricka från hundarnas vattenskålar/sitta på datorn.
Då Lill vet att jag blir irriterad när hon gör dessa saker, gör hon dom bara för att. Vilket gör att jag blir mer frustrerad och det hela blir en ond cirkel.

När jag äntligen lägger ned Lia i sin säng drar hon genast upp sig och gnäller eftersom Lill ropar "Bye Bye Lia!" i nästan högsta ton. (Det är ju faktiskt väldigt roligt, men det är inte svårt för mig att hålla mig för skratt just då.)

Då provar jag på bollen igen, och upprepar detta mönster kanske tre gånger innan jag ger upp.
Då sätter jag henne i sin baby-sitter medans jag tok-dammsuger med hög musik i lurarna bara för att få tiden att gå, alltså så att även Lill ska bli trött och vilja sova, och för att få bort Lias skrik ett tag.

Efter ett par timmar, när Lill slumrat till bredvid Anton, och Lia sover i andra rummet, lägger jag mig ned för att få vila ögonen lite. Precis när jag håller på att somna till hör jag hur Lia börjar hosta och vaknar.
Tar upp henne, ger välling, får henne att somna om.
När jag återigen försöker somna till hör jag hur hon börjar gnälla och behöver sköta magen.
Sagt och gjort, tar upp henne igen, byter blöja, försöker söva igen, men nu är hon så vaken att hon helt enkelt struntar i att sova i dag. Så nu sitter hon här nedanför mig med stora ögon och ser sitt favorit-program "I drömmarnas trädgård".

Det har varit en riktigt seg dag för mig, helt enkelt.
Men vi har haft det roligt också, har sett tre avsnitt av "Den flygande mattan" på SVTPlay och dansat och sjungit.



När jag ändå håller på att klaga kan jag berätta att vi avskyr att bo här, i Umeå, på Tomtebo. Det känns aldrig roligt på att gå ut och promenera eftersom vi inte känner någon här, det är bilar, cyklister och vägar överallt innan vi kommit "ut". Vi har alldeles för långt till våra kompisar. Det är bara främliga ansikten på öppna förskolan.
Jag vill inte göra fint här hemma eftersom jag avskyr lägenheten, har inte putsat fönstrena sedan innan Lia föddes. Det känns extra tråkigt eftersom julen är i antågande. Men en julgran ska vi ju ha, och ljusstakarna.


Min önskelista till Tomten blir med andra ord:

1. Sova åtta timmar alla nätter.
2. Flytta från Umeå.


Huvva vilket tråkigt inlägg det blev, kanske får jag sova bättre i morgon och skriver om någonting roligare.

Barnen har tyvärr åkt dit på förkylningar just nu hos oss. För Lia är det värst som måste dras med feber, Lill är ganska pigg så här långt. De blev nog smittade av familjen Dunder-Uddståls som vi besökte i helgen, trots att vi fick varning om att de var sjuka.
Vi får skylla oss själva helt enkelt, hoppas det går över fort.







Stor dag i går. Lia tog sina första krypsteg!
Efter att febern kom och steg, har vi lagt det där lite på is. Vi provar och tränar mer på krypningen när hon är pigg och glad. Jag blir så glad att det är på gång, det innebär mindre bärande för mig. Mina knän och min rygg har nämligen börjat säga ifrån.


Jag önskar er en fin vecka. Undra vad vi ska hitta på?

Vilken tur jag har.
I två dagar efter varann har jag fått äran att få det efterlängtade beskedet från BB!




Först ut föddes bror Fredriks dotter. Namn ej klart än.






Och i går kom äntligen lilla Svea. Saknar hennes mamma oerhört, tyvärr är de fast boende i Lycksele så vi ses nästan aldrig numera.
Vi kanske skulle flytta dit så vi får vara nära familjen Swahn/Vestman :)






Den här sötisen får också vara med på bild. Fastän hon gjorde morgon klockan två i natt.

Hoppas att du får sova gott i natt, och länge!



Kram