iinnea

Det kliar i munnen mest jämt. Och snart rullar jag.
Men vad som är viktigast här är väl ändå mina kläder, se vad fin jag är! Det är Lills gamla byxor.




Snälla mormor kom och gav en hjälpande hand idag.




Det blev mystiska hål i tårtan som vi inte förstod var de kom ifrån.










"Hejdå!"













Äntligen kom pappa hem.







En riktig kram.




Och presenter hade han med sig. En häst...




Och vattenballonger.




En sån pratkvarn.













Lill badar varje dag. Idag fick kräkfia vara med.







Nä nu  m å s t e  jag gå och fila Lills naglar, det är på bristningsgränsen.
Det är inte det roligaste jag vill ägna en dyrbar kvällstimme till, men det är så skönt när det är gjort.

Vi var tvungna att ta oss lite glass idag, det var ju så himmelens varmt.
Lill vill gärna äta själv, men det går inte så bra.







Nu väntar jag hem Anton som kämpar på med sex-dagars arbetsvecka. Han har visst tänkt grilla till kvällsmål.
I morgon är han ledig och det känns så skönt.
Då kan vi ta var sitt barn och ingen behöver vara ledsen och känna sig bortglömd.

Och framför allt får jag äntligen städa loss! Då blir jag lugn och glad.
Det vinner alla på, för är mamma glad är alla glada :)


För övrigt var jag med om någonting så otäckt som att en enorm myra klättrade på Lills ben i går. I dag valde hon att stoppa en större modell skalbagge i munnen. Nu väntar jag spänt på det tredje hemska rörande insekter och Lill, som jag bara antar händer imorgon.

Första skrattet kom ju för några dagar sedan, och idag kände jag första tanden. I tidigaste laget!

Äntligen släppte spänningarna igår kväll...




till Antons och min förtjusning och Sammis mardröm.






Barnen sov gott trots att det small och smattrade utanför.




Vi satt och tittade på spektaklet.




Och tände ljus för Norge.

Lite lika ibland.

Förutom att Lill är och hälsar på sin mormor nu två dagar. Jag har inte riktigt hunnit sakna henne, men det är klart att jag gör det jättemycket när jag tänker på det. Men hon har det bra där och vi hämtar hem henne imorgon.

Jag har alldeles fullt upp med Lia istället. Timmarna bara flyger iväg när allt ska fixas med mat, fila naglar, bad, hjälpa henne sköta magen, vagga runt, kläs på, torka kräks och tvätta enorma mängder kläder och sänglakan.
Så ni må tro att hon trivs nu när hon får ha sin mamma för sig själv, hon är ju ett heltidsjobb hela hon.


Tänkte att jag skulle försöka göra lite nytta nu när jag har mer fritid dessa dagar, och färdigställa ett tack-kort från Lias födsel, men det är svårt att fånga leendet.




Det är väl självklart att man inte vill skratta åt en stor svart makapär.




Nybadad och fräsch.




Ibland kan jag lura till skratt vid sidan av kameran, men det ser ni ju att det inte blir riktigt bra.
Härliga I-landsproblem som ni förstår.

Och på tal om skratt, igår fick vi höra Lia skratta för första gången.
Åh så roligt det är när barnen blir större och hänger med och blir små människor.

Såhär kan det se ut när jag nattar Lill och är ensam. Efter varje gång brukar jag tänka att jag, och alla andra flerbarnsföräldrar, förtjänar något slags allmänt kompetenspris eftersom det är så svårt. Varje moment måste göras så försiktigt så, processen är så skör, iaf nu när Lia är så liten och de kan störa varann så lätt.

Vad duktiga vi är.


Någonting annat att uppmärksamma är att Lill gått framgångsrikt på sin potta två gånger nu. Hon är som en svamp, tar in allt och är jätteduktig på alla sätt och vis. Dagarna med henne är en fröjd.

Idag äro vi åter från en väldigt fin vecka i Åsele hos mina kära svärföräldrar. Som vanligt blev vi bortskämda på alla sätt och vis.




Veckan började med lite grått och kallt väder, men avslutade med sol och riktig värme.









Lia i den underbara Bamse-dräkten som jag håller så kär. Jag köpte den till Lill förra marknaden av en gammal gumma som jag tycker är så rar.




Lugna puckar.






Lill hade fullt sjå med att ta hand om sina dockor.



Fram och tillbaka, fram och tillbaka.




Familjemiddag på torsdagen.




Lena hittar man alltid i köksdelen.




Mor och dotter.




Vi kämpar på med våra bebisar.
















En karuselltur blev det för den lilla. Men hon ville inte åka igen, den gick lite för fort emellanåt. Kanske det är roligare nästa år.




Bad, bastu och grillning på fredagen i Gammelfarmors stuga.






Farfar och Lia kommer riktigt bra överens.








Lia i en ny älsklingsdräkt som jag köpte av den rara gumman.




Sockervadd.













Här har vi det alltid så härligt.

Lill fick nöja sig med att titta på alla karuseller, då varken Anton eller jag fick åka med henne i någon barnkarusell för personalen, kanske beroende på vikten. Riktigt tråkigt.




Äntligen accepterar hon att bära princess-kjolen! Och Anton som hoppades att hon bara skulle vilja bära byxor och shorts och vara pojkflicka. Tji fick han.






Varmt, men jag kämpar på.




Gammelmormor.





Hoppborgen var en riktig höjdare, och vilket bra sätt att köra slut på en energifull 1-åring!






Min gamla lekpark.




Härliga tomma ytor hos Morfar.







En riktig balkong-tjej som nog inte skulle tveka att klättra över räcket.
Men sådana hemskheter kan jag inte tänka på.




Jordgubbar med glass, grädde och kladdkaka + sju sorters kakor hos allas vår Ewa.





Det var det hele.

Idag har jag inget roligt att förtälja, så därför bjuder jag enbart på bilder. Och det räcker ju gott och väl, det är ju förresten så blogginläggen är för jämnan.




Vad personligheter strålar genom vissa foton : )




Behärskad.




Provokatör. Men inte så ofta nuförtiden måste tilläggas.













"Ska vi våga åka?"





























En jättefin dag hade vi idag på Vännäsbadet.


I morgon åker vi igen mot Vännäs, med anledning av Vännäsdagarna, och nästa helg vankas Åsele Marknad.
Det blir jättehärliga dagar nu framöver för oss.

Någon gång per dag händer det att Lill går iväg till sitt rum och leker på egen hand utan något krav om delaktighet eller uppmärksamhet från oss, det är helt ljuvligt.
Jag skulle önska att hon överhuvudtaget var intresserad av att se barnprogram. Det skulle fungera som en skön barnvakt/paus några minuter om dagen. Ibland på helgerna visar svt-barnkanalen Emil i Lönneberga på kvällarna, Anton och jag vrider oss av skratt och Lill kollar in diverse djur. Det är riktigt bra familjemys.




Idag bär vi kläderna som införskaffades senast. Jag fortsätter tycka att flickan är lik mig, samma näsa vill jag påstå.




Lill är riktigt besatt av mössor och tar på alla hon hittar. Denna tillhör en annan dräkt som jag köpte till Lia, en nyckelpige-dräkt som ni förstår.




Så snäll och glad.


Nu ska vi fortsätta dagen.

varade i sekunder, kan jag tala om. Lia vaknade och ville ha mat, under matningen vaknade Lill så jag fick bege mig till henne med Lia ammandes och försöka få henne att somna om. Vilken stress det är i sig. Att inte få dom att väcka varann, Lia kan jag hantera väldigt bra, så att inte Lill vaknar, men Lia får inte en chans att sova på egen hand. Hon springer fram till henne och skriker i örat "Liiiiiiia". Stackars lillasyster. Förbaskat att vi har skjutdörrar.

Pappan har jag skickat ut på eget äventur, att få ta sig en öl och en bit god mat på någon fin uteservering är nog det bästa han vet.
I går var det min tur att få komma ut ett slag. Jag valde att spendera pengar på kläder till Lia och smycken till mig. Detta är resultatet,



Jag är så lycklig varje gång jag ser på dom att det pirrar i magen. Tänk så fint de kommer glittra i solen.

Jag, Lia och hundarna var ute på promenad när Anton och Lill sov i morse. Men Lill hann smyga upp ur sängen och ställa till med hyss. Vanligtvis är jag på plats i lägenheten när hon går från sin sovande far, men inte nu.
Och då är det ju jättekul att leka loss med hundarnas mat... och vatten. Tur att hon inte känner sig manad att äta fodret.




Flickorna och jag steg upp klockan 05 och först nu har de bägge somnat. Det har gråtit och skrikits och nu hoppas jag att de sover episkt länge. Jag har huvudvärk och är ärligt talat lite utbränd. Jag drömmer om att Anton och jag får ta oss en resa i höst kanske, om det finns goda förutsättningar för det. Att få vakna av mig själv, och få äta frukost utan ett barn i famnen är en stor dröm just nu.

Men tänk så underbart vi kommer ha det sen. När rutinerna har lagt sig ordentligt och de kan leka tillsammans. Alla som jag träffar som har barnen tätt säger att det är jättejobbigt de första månaderna, men att det blir fantastiskt efter ett tag, och det tror jag på.







Hej då på er! Nu måste jag spendera dessa lediga minuter? timmar? sekunder? på bästa möjliga sätt. Det borde vara i vila, men jag tror nog att jag letar hus istället.