Första steget!



Kom i dag, jätteroligt!
Ögonen riktigt lyste och hon skrattade så mycket när hon stod själv att hon föll på rumpan flera gånger.

Hon har plötsligt blivit så väldigt duktig på att hålla balansen. Står upp och böjer knäna för att sedan ställa sig upp igen.
Nu dröjer det inte länge till dess hon springer och jagar storasyster.

Puss Lia!


Vacker morgon

var det i går.
När de allra första solglimtarna träffar fönstret rätt och landar på denna fina som jag fått eller lånat från Ersmark måste kameran fram, för det blir så fint.
Borde hänga den på annat vis så solen hittar den en längre stund under dagen.
En riktig glädjespridare blir det.
Nu vill jag inte ens titta ut, snöstorm är vad vi har. -0 grader.
____________________________________________________________________________________
Funderar mycket nu över barnomsorg, vad ska vi välja - förskola eller dagmamma?
Jag gillar mycket med dagmamma, och vi hade bestämt att barnen skulle få börja där i höst.
Men då har jag inte tänkt på att hos dagmamma har barn kanske inte kompisar i samma ålder.
Är det viktigt?
______________________________
Jag har för mig att jag inte gillar dagis. Det känns så opersonligt, barn kommer hit och dit, så många att det inte går att hålla reda på alla, barn glöms bort, personal kommer hit och dit, byts ut, samt omotiverade vikarier.
Det som är positivt med dagis är att det finns en stor yta för barnen att röras i, och att om en personal blir sjuk är de van vid flera andra.
Blir en dagmamma sjuk får ju barnen gå till en annan.
Vad tycker ni som läser?
_______________________________
Jag gick hos dagmamma, hon var rätt hård och jag vill minnas att hon skällde ofta. Kanske var hon trött och hade ingen annan vuxen att ventilera med.
Då sågs vi dagbarn och dagmammor i Vännäs inte med varann så ofta. I dag har de en lokal som de alla träffas i några gånger i veckan och leker i.
Men vi hade det bra alla vi som var hos henne ändå.
Jag gick där i sju år, så vi lärde känna varann nästan som syskon. Men i dag hälsar vi knappt med varann när vi ses, så knasigt.

Lördag & söndag.

Blev så arg över situationen med vår mäklare och stressad över att möjligen inte få flytta härifrån innan sommaren, att det enda rätta var att ta den energin till att träna.
Sprang ett bra pass och efteråt ville Lill vara precis som mamma.
Stressen försvann när mörkret föll och
vi hade en fin kväll med melodifestivalen, min nya favoritlåt är Danny - Amazing!! Så bra träningslåt.
Söndagen började redan klockan fyra för mig och de väldigt morgonpigga barnen.
Klockan sju var det dags för den vanliga havregrynsgröten med mosad banan, som jag nu introducerar för Lia och det går mycket bra!
Jag tycker att den känns mer rejäl än den smaksatta pulvergröten vi köper.
Det är skönt att de bägge har samma rutiner, mat som sov så blir vardagen enklare för mig.
En halvtimme efteråt var vi så duktiga och gjorde blåbärsmuffins. Blåbären skickade snälla farmor med från Åsele.
Blåbären var goda, men kalla tyckte hon.
Väntar på efterrätt. Sätter jag Lia i denna stol med en bunt mariekex har jag många minuter för mig själv.
Vi skippade förmiddagsvilan och åkte till Röbäcks 4H- gård med vännerna.
En bam till Lills förtjusning.
Och pratglada får.
En ännu mer pratglad gris, en av två.
Fina pojkarna kollar in kaniner.
Fina sociala små hästar.
Solen sken men vinden blåste riktigt kallt.
Antons barndomsvän Jim beordrade hästen att lägga sig ned, och det gjorde den.
Fler bams.
Marsvin. Beskrev det bäst som råttor för Lill.
En riktig katten Gustaf fanns där.
Nu börjar Umeå kännas lite lättare och lyckligare i takt med att det blir varmare och ljusare.
Men vårsolen är inte skonsam mot lägenhetens alla vrår, huvva så dåligt jag mår av all smuts som kommer fram nu.
____________________________________
Söndagen fortsatte i trevlig anda då barnens mormor och moster hälsade på en stund.
_______________________________________
Nu är planen att föräldrarna ska se flera avsnitt av Modern Family, men pappan har somnat i och med läggning av Lill så vi får se hur länge jag orkar sitta kvar här.
En trevlig vecka önskar jag dig

Små små barn.

Fina bilder utan kronologisk ordning.
Lilla Lill.
Sköna lugna dagar med endast ett barn.
med Åsa.
och Kristoffer.
och Pernilla som är så långt borta som mamma saknar ofta.
Väldigt liten Lill med en mamma ännu en gång helt utan stil.
En väldigt trött mamma. Lia ungefär fem timmar gammal.
I farmor och farfars kök.
Lia sög nog på tummen i magen, för det var det första hon gjorde ute i världen.
Storasyster inte så värst imponerad då, men i dag är det annat.
Alltid glad.
En favoritbild, jag jagar Lill och lyckas fånga hennes lycka i leken.
Juni 2011.
Och så här ser vi ut i dag!

En lyckans dag!



Jag kommer från en familj som älskar kungafamiljen på pappas sida.

Min farmor hade inramade bilder på Silvia och barnen i sitt hem, samt en bok jag minns att jag tyckte om att bläddra i. Hon var just väldigt förtjust i Silvia, tyckte att hon var så vacker och gjorde ett sånt fint arbete med världens barn.

Farmor och faster Ewa åkte till Stockholm nästan varje sommar under många många år, och då kan jag bara anta att en promenad till Slottet var självklart. Mina fastrar åkte till Stockholm till Victoria och Daniels bröllop för att vifta med flaggor och ge lyckönskningar.

När vi fick reda på att bror Fredriks flickväns, numera frus, syster var ihop med och numer gift med kungabarnens kusin, var den omedelbara reaktionen från de flesta "tänk om farmor visste det!"



Därför kanske det inte är så konstigt att även jag tycker mycket om vår kungafamilj.
När Daniel gjorde sitt pressmeddelande i morse klockan sju, satt jag i bilen och blev så rörd när han berättade att en dotter hade fötts.
I morgon får vi reda på namnet, är det inte spännande! Jag gissar på Alice!

Jag tror att flickan är lik Victoria, hon har så starka drag.
Klockan tolv saluterade kanoner från ett grönt Stockholm, såg ni det? Ingen is på vattnet. Det såg ut som vår.
Här hemma kämpar jag på med ett projekt som ska provocera fram våren, visar det i ett senare inlägg.



Grattis grattis Victoria och Daniel!


Hemma igen.


Från en alltid så trevlig vistelse i Åsele hos farmor och farfar.

Det är så lyxigt att få så god mat där, kylskåpet alltid fullt med så mycket gott. Det är bara synd att jag och farmodern är trötta om kvällarna eftersom vi går upp med barnen kring 4-5, så det blir inte så mycket umgänge om kvällarna. Vi hann dock se hela melodifestivalen och jag måste säga att jag tycker rätt låtar gick vidare, jag röstade på Molly.

Men när kraften återkommer tycker jag att vi spelar mer spel. Det är så roligt och var så länge sedan. En riktig höjdpunkt från helgen var när Lill fick träffa tre stora hästar och ge dom morötter, samt träffa en skock får på samma gård. Synd att inga foton togs därifrån.

Nu sitter jag hemma i Umeå och har ingen ro alls i kroppen. Är så besviken på vår mäklare som verkligen inte har någon brådska med att få ut vår lägenhet.
Vill inte bo här, vill flytta från Umeå och väldigt gärna till hus.
Men min och Antons husdröm skiljer sig lite, han vill bo ute i skogen med inga grannar alls + en hel drös djur och jag vill bo lite avlägset men med promenadavstånd till centrum, trevliga grannar + några katter och lite höns så vi får fina ägg varje morgon.

Hoppas vi möts någonstans någongång!


Pippi, majskrokar & ostkrokar


En bra dag.


Bara för att skriva upp


Så att jag minns det sedan.

Lia sov tolv (!) timmar i natt. Från 17.00 (en otrolig chansning, jag vet, men vi var så trötta hela familjen då. Jag somnade på soffan 17.30 med smink och jobbiga kläder) till 04.30.

Okej, inte helt tolv timmar men nästan.

Detta är en otroligt spännande utveckling. Kommer det fixa till sig nu? Kan jag vara uppe om kvällarna och våga mig på att se en film?
Vakna glad och nöjd?

Då vet jag en som ska ställa till kalas!


Onsdagsbilder



Jag har ju förresten glömt berätta att Lia numer står utan stöd längre stunder.

Jag står någon meter bort och sträcker ut händerna och försöker få henne att ta det där första steget. Men hon är inte riktigt där än, spännande när det väl händer!

Åtta tänder har hon också hunnit få.


Fnular på vad jag kan skriva om vad som är nytt med Lill. Men jag kommer faktiskt inte på något för stunden.
Får återkomma.


Lycka är...

Att vakna upp av sig själv kl 04.00 och märka att jag är den enda som är vaken.
Somnar om till kl 04.45 innan jag hör Lia ligga i sin säng förnöjsamt prata för sig själv.
Hon sov sin längsta natt sedan hon var nyfödd. Från 18.30-04.45 i ett.
Ingen välling, ingen mardröm, inga hostningar och ingen borttappad tutte.

Tala om vardagslycka. Nu har jag fått sova bra flera nätter på raken och dagarna blir så mycket mer lättsamma.

I går gick vi ut när det var så fint. Solen sken och det var endast -5 i solen, -15 i skuggan ungefär. Ganska lagom.
Lia sov hela tiden i vagnen, vilket är en förutsättning för att jag ska ensam kunna vara ute med dom.
Jag har nämligen fullt sjå med att hålla reda på Lill som tycker det är jätteroligt att springa åt motsatta håll och bli jagad, samt att gå långt ned i vägkanterna, bara för att inse att hon inte tar sig upp igen, börjar gråta och då måste jag vada ned och hämta henne.
Alldeles blöta byxor och skor blir det då för mig, kanske jag också måste ha overall.

Nu har Anton jobbat sina fem nätter och är långledig. Helt underbart. Jag ska jobba nästa vecka och sedan åker vi mot Lycksele och Åsele nästa helg!
Det kommer bli jättehärligt, fantastisk mat, sällskap och barnvakt som de alltid erbjuder.

Nu sover flickorna och jag kokar mina lunch-ägg. Hoppas att dom sover en timme till så jag hinner se ett avsnitt av min nya favoritserie "familjen Kardashian".
väldig ytlig serie, jag vet =)


Tittar på familjen Annorlunda.

Och tycker att dom är helt galna.


Nu äro vi hemkomna från en jättehärlig helg i Vännäs. Vill aldrig åka tillbaka till Umeå när jag är där, förutom att åka hem till Anton.

Men förgjordat kallt har det varit.


Lia har sovit bredvid mig på golvet och sovit lite bättre än vanligt, så planen är att vi nu ska ordna egen säng till Lill i eget rum och låta Lia sova mellan oss i stora sängen.
Då någon finns direkt tillgänglig för att stoppa in tutten och bara höras och kännas för trygghetens skull tror jag att vi kan förlänga nattsömnen.

Anton och jag var faktiskt på en sömnutredning, eller sömnkonsultation, i veckan hos vår distriktsköterska.
Jag tycker att det var väldigt värdefullt att få bolla idéer med någon professionell.
En intressant sak som vi fick höra var att Lia förmodligen är ett barn som behöver mycket sömn under dagen för att kunna sova bra under natten. Så därför ska vi inte hålla henne vaken i flera plågsamma timmar utan låta henne sova när hon behöver det.
Det ska bli intressant att se om det blir bättre efter ett tag.

Om det inte förbättras någonting ser vi fram mot natten då vi (äntligen) får ställa fram klockan! Och till hennes 1-årsdag. Det sägs att eventuella sömnrubbningar ger med sig vid den tiden.


RSS 2.0