Vara hemma.


Läser Peter Jihdes frus blogg. I senaste inlägget klagar hon på sitt stressiga liv där karriären står i fokus och hur hon alltid längtar hem till barnen, har så dåligt samvete och småspringer hem från tunnelbanan. "Men varför då? Jag såg dem ju senst i morse", lägger hon till.

Huvva. Kära nån. Hade jag samma pengar som familjen Jihde skulle jag direkt sagt upp mig och stannat hemma med barnen till dess det är dags att börja första klass.

Mår bara dåligt när jag tänker på nästa höst, när jag ska gå klart skolan, vilket jag vill och ska, men ändå... då måste vi väl ha barnen hos dagmamma eller förskola. Eller? Ja, vi får se om vi kan pussla ihop det på annat vis.

Vi ser hur alla grannar åker i väg med sina barn till förskolan mellan sju-åtta varje morgon och kommer hem efter fyra någon gång, och bara ryser. 

Nej nej nej, det är inget för oss. 







Långt morgonmys........... eller barn som gråter hejvilt efter att blivit avlämnade hos dagmamma?
Inte så jättesvårt val.

Karin Jihde, gå ner i arbetstid eller sluta helt och hållet. Du kan!

Kommentarer
Postat av: Anton

Bra inlägg älskling! Det fixar sig på något sätt..

2011-10-11 @ 09:13:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0