iinnea

Både Anton, Lill och hundarna är ute på äventyr i helgen. Anton och hundarna på en välbehövd kompisresa till Klimpfjäll och Lill hos sin farmor och farfar i Åsele.
Kvällen innan de skulle åka fick jag nästan klumpen i halsen och kände att jag ville följa med till Åsele, men ni ska veta att det är så fruktansvärt att åka bil med Lia att det känns alldeles uteslutet.
Så de åkte och det kändes jobbigt. Ju närmre Lill befann sig, ju mer längtade jag. När hon var väl framme i Åsele var det inte sån stor sak.
Samma sak känner jag när dom alla är påväg hem. Är de i Vännäs eller närmre längtar jag oerhört mycket mer än om de skulle befinna sig i exempelvis Fredrika.







Så jag har bara haft denna gullisen att umgås med. Inte så bara egentligen, men det är ju betydligt tystare och mindre rörlighet här hemma och ensamheten blir mer påtaglig.






Hennes tillvaro har varit annorlunda. Utan Lill här hemma har hon fått sova hur mycket hon vill, och det har hon verkligen gjort. Hon är bara lugn och jättesnäll. Jag har lyckas lära henne att somna i vagnen, vilket har varit svårt tidigare. Med varannat steg lyfter jag vagnens handtag lite så det blir en knyck, då blir hon tyst och lugn och ögonen stängs ganska snabbt.
Lik pappa börjar hon också bli ser jag på nytagna bilder.






Sedan vi bytte ersättning till 6-månaders ålder, blev hon jättedålig i magen. Gaser hela tiden och maten gick rätt genom henne, blöjorna blev tredubbelt så många som innan. Som tur är har det ändrats då vi gick tillbaka till ersättning för 4-månaders bebisar med Lemolac, som ska vara jättesnäll mot magen.
Efter detta sover hon också bättre, såklart.






Nu hoppas jag att inte Anton läser detta. Sedan Lia föddes har jag köpt fem olika "Min första bok", i hopp om att den ena ska vara bättre än den andra. Jag har börjat skriva i dom, klistrat in bilder och BB-band och sådana grejer. Men det kändes aldrig rätt, och sånt är jätteviktigt för mig.
Så nu har jag gått tillbaka till den fantastiska boken jag också köpte till Lill, även fast jag inte ville att de skulle ha samma bok. (Fast jag lovade A att den senast inköpta skulle vara den sista)
Men nu är det verkligen den sista, jag lovar!


Nu är klockan lite över halv åtta och jag skulle kunna hoppa i säng. Pigg och glad till klockan tre då det vankas välling, förmodligen.






Avslutar med den sista tagna bilden på damen. Jag blev så nöjd att jag fick sätta upp håret en liten liten stund. Jag tycker att det borde vara så skönt att få bort det, men tyvärr avskyr hon hårsnodden.
Hon ser så stor ut i den, jag är en sån sucker för det.