iinnea

jag skrev här. jag vet inte om det har hänt så mycket roligt att berätta om.
när jag inte har någon fin bild att visa upp struntar jag helt att uppdatera denna blogg, eftersom det inte alls är lika roligt att visa upp en tråkig text.

jag börjar ladda smått inför Lills 1-års kalas på lördag, funderar vad jag ska baka och så.
jag blev så glad eftersom jag hann lägga in grattisannonsen i VK & VF "Dig ska vi fira", som jag helt hade glömt bort.
jag hade en halvtimme på mig att knåpa ihop och skicka in den så den skulle hinnas publiceras till lördag, så vi får hoppas att den kommer med.

anton har nyss åkt hemifrån för sin andra riktiga arbetsdag på sjukhuset. alltså som sjuksköterska. hade ju förstås tänkt ta fina bilder från hans examen och visa er hur fin han var, men min kamera var inte riktigt med den kvällen. detsamma gäller hans fina bukett som står här och väntar på att bli fotad och bli visad för allmänheten, men det verkar inte bli av, det heller. jättevacker är den hursomhelst i gult och lila, och blått blänkande papper. jag blir så glad av att få ha blommor här hemma.

någonting som jag också hade tänkt ta kort på, för att visa er är våran hemska lömska trapp här utanför som utgör sådan stor ångest för mig nu. jag har ramlat nedför den två gånger i vinter, en gång med Lill i famnen. har inte alls återhämtad mig mentalt från det.

därför tror jag, att min längtan efter hus är så stark just nu. jag vill bo på bottenplan och slippa bekymra mig över att inte trilla på halkiga trappsteg med mina barn i vardera hand. ett stort plus med hus vore också att inte behöva gå ut med hundarna i alla hemska väder när jag är ensam med barnen, utan bara kunna släppa ut dom några minuter så de får göra sina behov. väldigt smidigt att slippa bråkas med hundra lager kläder och barnvagn.

som tur är har svärmor erbjudit sin assistans när helst jag behöver den, så jättesnällt.

vi har tagit en blygsam kontakt med banken just nu, väntar på svar om hur mycket pengar de skulle kunna tänkas låna ut till oss. vi har inte hittat något hus, det tror jag kommer ta tid, men det är skönt att veta hur mycket pengar vi kan röra oss med.

vi tog faktiskt bilen i morse för att kika på ett hus, bara för att titta hur omgivningen var och vart det låg. men huset låg lite väl nära väg och grannar för våran smak, så det blir inget av det. men jag hade nästan kunnat flytta in där, för det söta och nyfikna fåret och alpackan som tittade på oss bakom en ladugårdsdörr alldeles mitt emot huset.

bebisen i magen sparkar jättemycket och har ännu inget namn. Lill brukar pussa och "stryka" magen. vi märkte fort problematiken med att säga till henne att "klappa" magen, då slog hon bara med handflatorna hårt mot den, såklart! precis som man gör när man klappar händerna.


summan av kardemumman är att det bara är ljusa och spännande tider för oss nu.