iinnea

Här sitter jag, som varje kväll, och undrar när allt ska falla på plats för oss. Med nattningen alltså, när kommer rutinerna ordentligt... när kan dom somna tillsammans? Det gör dom ju visserligen nu, men så att jag kan ligga och läsa en bok med dom vardera sida om mig, som jag skulle vilja att det fungerade.

Inte genom att studsa med Lia på en pilatesboll bredvid sängen och låta Lill rulla runt helt fritt hur länge som helst innan hon blir trött.
Inte heller genom att nästan panikartat försöka hålla Lia lugn och nöjd guppandes i knät så pass länge att Lill har somnat till ordentligt och sedan försöka springa ut ur sovrummet så fort som möjligt innan Lia hinner skrika efter sin egen läggning.
Och rakt inte genom att låta Lia ligga och vråla i sin spjälsäng i vardagsrummet medans jag försöker lägga en något störd storasyster.


Jag avskyr när Anton jobbar kvällen, för nattningen är svår. Hundarna avskyr det med, för dom vet att jag blir så frustrerad. Soda vågar inte ens titta på mig, sitter bara och stirrar in i väggen och försöker verkligen kontrollera sin nervösa svans, men det går inte så bra, och leder bara till att hon blir mer och mer nervös och svansen svänger runt som aldrig förr. Och då vaknar Lia.

Jag blir irriterad på mig själv och tycker att jag är jättedålig som inte kan få det att gå ihop. Men sedan tänker jag att det kanske är såhär det ska vara. Måste höra mig för med andra som har barnen tätt, effektiva tips och knep om föräldraskap måste vi dela med oss av.