iinnea

hemma hos Kristofer och Linn i Stöcke.




Utsikten.







Så roligt att Lill har Theo att springa runt med.






Kristofer blir tvåbarnsfar i dagarna, och med det blir ju Theo storebror.










Mmm. (När mamman vänder ryggen till)










Det mörknade så vackert och precis före jag tog denna bild uppenbarade sig en blixt framför oss.
Sedan föll ett underbart regn. Som jag längtar efter regn och mörker.






Krille med efterlängtade dottern Milou.
Han har haft sån otur med Lill, när hon var ännu mindre stortjöt hon alltid varje gång han skulle hälsa på henne. Nu går det ju bara fint mellan de två, men nu verkar även Lia tagit efter storasyster och började skrika när han stack huvudet i bilbarnsstolen då hon låg där.
Stackaren. Han som är världens snällaste.




Familjen Löfvenmark/Renström.


Varken Anton eller jag åt kräftor, vi hade med oss sushi istället. Inte för att vi kunde sitta ned och äta tillsammans, Anton åt sin med Lill i famnen medans jag bar på Lia. Efter det var vi tvungna att åka hem, klockan började närma sig sjusnåret och Lill ville ha välling och hoppa i säng. Så jag fick äta min måltid hemma, med det gör ju ingenting.
Det är ju det som är så bra med att umgås med andra som har barn, ingen ifrågasätter när man måste kuta iväg en längre stund för att mata, jaga, lägga, eller till och med åka hem.

För att återknyta till kräftor. Åsa på bilden ovan berättade för mig att våra goda kräftor som svenskarna inte kan få nog av, tillhör spindel-släktet. Huvvaligen.
Men försök och njuta ordentligt av kräftor ändå, ni kräftälskare.

Jag kommer då aldrig, aldrig äta kräftor nu när jag vet det.






Det ska jag göra.


Ha en härlig dag. Kram på er.