Kallt och tyst hemma
Vinkade av Anton och Lill för ett tag sedan. Så jobbigt det är, själva separationsdelen, kramen, pussen, vinkningen och stängningen av dörren. Stå i dörren efteråt för att se bilen åka iväg.
Ju längre bort hon är desto mindre hugger det i hjärtat. Men jag tror inte att jag vill göra det här mer, nästa gång tror jag att jag och Lia följer med och hälsar på farmor och farfar.
En positiv sak med detta är att min stackars höft inte behöver bära runt på en fjortonkilostjej i några dagar dansades till Den flygande mattan.
Jag har det så jättejobbigt med höften just nu.
Jag fick ju foglossning med Lia, och för ett tag sedan har det kommit tillbaka, extra särskilt efter att jag ansträngt mig.
Nu går jag runt som en åttioårig tant och äter smärtstillande.
Det sägs att svår foglossning känns som en kniv i höfterna och jag är beredd att hålla med. Som pricken över i:et börjar smärtan sakta sträcka sig över svanken. På väg även till andra höften? En väldigt icke-spännande utveckling att följa.
Tokigt nog är det svårt för Lill att förstå att mamma har ajaj, och inte kan bära henne och dansa till DFM, så jag gör det ändå, så gott jag kan.
Jag vill inte göra henne besviken.
Det som står på schemat under nästa två dagar är städning och tvättning. I går var jag och köpte Ajax rengöringsmedel och njöt, andra måste tro att jag är tokig som står och ler i den avdelningen.
Jag skrev i Lias 'Min första bok' i går. Under presentation av mig skrev jag att jag tycker om barn, djur och att städa. Det är så härligt att ha rent och fint hemma. Jag måste ha städat runtomkring mig för att ha ordning inne i huvudet och kunna tänka och fungera.
Sänder en cyberkram till min lilla gumma, och till Anton också förstås!
