iinnea

Önskar vår familj er

En mössa som är så jag. Utan att jag visste om det.
På 50% rea dessutom, och självklart fuskpäls.
Nu vill jag gå ut och gå så jag får visa upp den.

Dagen spenderades i Vännäs, ganska traditionsenligt. Förutom de julaftnar vi spenderat i Åsele, då är det ju Wärdshuset och alla vänner som står i fokus denna dag.

I dag har alla åkt bob och skrana i pulkbacken, Lill hade riktigt kul och var aldrig rädd, ville bara åka mer och mer och med alla.
Jag blev lite paff över hur orädd hon är och tänker att det är inget hon ärvt från min sida.
Det var så roligt för hundarna att få följa ut och springa av sig ordentligt. Vi har inte unnat dom det på länge känns det som.
På hemvägen fick Lill prova sin lilla spark med låda som Apis satt i, och det var nog rätt spännande men det slutade såklart med att Anton fick bära sparken ända hem.

Hon har suttit i många famnar och är inte blyg för någon längre, utan verkar snarare dras till andra.
Hon lär sig säga allas namn, hittills är Magnus, Ulrika, Emelie och Lidia de som hon uttalar bäst.
Orden farmor och morfar börjar falla till rätta mer för var dag, de som varit lite svåra.

God mat har vi fått och barnens gammelmorfar och gammelmormor kom också så det var mycket trevligt.
Dock var stackars pappan i huset väldigt trött. Slocknade med Lill för en timme sedan.

Även gårdagen var toppen, foton från det kommer.

För ett par dagar sedan visade Lia vad hon lärt sig. Alltså att ställa sig upp.
Det är jätteroligt, men lite farligt.
Nu måste hon ha en skumgummimössa på sig så att fallen inte blir alltför traumatiska.

Nu har jag satt in 'Ett päron till farsa firar jul' dvdn och hoppas att Anton och Lill börjar göra sig i ordning för att komma hem.

Dagens förmiddagspromenad mot affären var så underbar.
Ted Gärdestad i öronen, barnet som sover och solens strålar mot tallarna.

Jag är så förtjust i just tallar. Avskyr granar och björkar har jag inte så mycket för eftersom det är det populäraste trädet.
Tallen glöms lätt bort, och därför tycker jag om den så mycket.

Om möjligt kanske den förlorar mot vårens äppelträd, men det är knappt.

Barnet sover även denna gång och jag går runt och njuter av utsikten av allt julpynt.


Jag gillar att gå ut om kvällarna och bara kika hur andra har det i deras fönster, spinkningsvarning, men inte om man tittar på håll från gatan.

Bara för att se alla ljus.

Men det blir svårt att göra om vi ska bo ute på landet, då har vi nog bara några få grannar som förmodligen inte skulle uppskatta att jag står utanför och kikar in.
På tal om boende. Vi har beslutat oss för att slopa köpa hus och istället byta till större lägenhet.
Nästa beslut är vars. Jag gillar Röbäck och Vännäs. Anton bryr sig inte vars.

Det känns som att det är nu de stora besluten ska tas, för barnen ska ju börja hos dagmamma snart och skaffa kompisar och jag vill gärna inte dra bort dom från det boendet där dom har skaffat sig rötter.
Vi har ett par månader på oss att hitta en lägenhet, för jag spenderar inte en sommar till i denna ugn. Tiden får utvisa.


Bilder från förmiddagsprommis samt kvällsprommis. Tycker att det är roligt att någon passade på att hänga ut lite tvätt.

Haha, så roligt.

Vi pratades vid via Skype tidigare, men våran lånade dator har varken mikrofon eller kamera så det gick inte så bra.

Men nu låter Anton deras kamera bara gå, så jag kan både se och höra dom, fast dom kan inte se mig.

Vinkade av Anton och Lill för ett tag sedan. Så jobbigt det är, själva separationsdelen, kramen, pussen, vinkningen och stängningen av dörren. Stå i dörren efteråt för att se bilen åka iväg.

Ju längre bort hon är desto mindre hugger det i hjärtat. Men jag tror inte att jag vill göra det här mer, nästa gång tror jag att jag och Lia följer med och hälsar på farmor och farfar. 

En positiv sak med detta är att min stackars höft inte behöver bära runt på en fjortonkilostjej i några dagar dansades till Den flygande mattan.

Jag har det så jättejobbigt med höften just nu.
Jag fick ju foglossning med Lia, och för ett tag sedan har det kommit tillbaka, extra särskilt efter att jag ansträngt mig.
Nu går jag runt som en åttioårig tant och äter smärtstillande.

Det sägs att svår foglossning känns som en kniv i höfterna och jag är beredd att hålla med. Som pricken över i:et börjar smärtan sakta sträcka sig över svanken. På väg även till andra höften? En väldigt icke-spännande utveckling att följa.

Tokigt nog är det svårt för Lill att förstå att mamma har ajaj, och inte kan bära henne och dansa till DFM, så jag gör det ändå, så gott jag kan.
Jag vill inte göra henne besviken.

Det som står på schemat under nästa två dagar är städning och tvättning. I går var jag och köpte Ajax rengöringsmedel och njöt, andra måste tro att jag är tokig som står och ler i den avdelningen.
Jag skrev i Lias 'Min första bok' i går. Under presentation av mig skrev jag att jag tycker om barn, djur och att städa. Det är så härligt att ha rent och fint hemma. Jag måste ha städat runtomkring mig för att ha ordning inne i huvudet och kunna tänka och fungera.


Sänder en cyberkram till min lilla gumma, och till Anton också förstås!

I går kväll spenderades ännu en av våra "lilla julaftnar" med våra vänner.
Vi har alla många barn i samma ålder och väntar ännu en liten pojke i dagarna, så våra sammanstrålningar är alltid väldigt trevligt för oss allihopa.

Här nedan får ni se Lill och Lia i sina (mina gamla) julklänningar, Theo, Tone och deras vackra mor + Milou.
Tyvärr var inte Meoh med i går, men vi hoppas på en samling med samtliga barn snart.
Det är ju så roligt att se dom vara med varann, Theo och Lill förstörde allas trumhinnor med tjutande lycka när de sprang runt och jagade varann, och de hann även med ett pusskalas!

Tänk så roligt att vi får fira jul med vännerna också, inte "bara" släkt och familj som man alltid gör.
Vi går mot strömmen.

Familjen Dunder-Karlsson gick inte alls hem lottlösa efter julklappsleken, utan vi blev 1 cider, hårband, huvudmassage-makapär och fyra fotoramar rikare, inte illa.
Middagen som T o T's mor och far stod för var jättegod. 

Tack tack allihopa!
Nästa år tycker jag att självaste Tomten skall komma och ge barnen lite paket.

En kort sammanfattning av livet just nu är att Lia fortsätter att sova sina nio timmar i sträck under nätterna.
Hon har även varit på åtta-månaders kontrollen där BOEL-testet genomfördes och klarades finfint.
Övriga resultat var 71 cm lång och 8,5 kilo tung.

Hon kryper runt på golvet som en toka och skriker ut glädjerop som får en att hoppa ur skinnet. Särskilt charmigt var det när jag gjorde hennes välling i morse i mörkret och hon skrek ut det högsta och rossligaste hon kunde bakom min rygg.
Som direkt ur en zombiefilm.

Lill älskar ju Barbapapa och särskilt Barbastark och ber oss lyfta saker och låta som honom. Då skrattar hon och klappar händerna förtjust.

Hon är också väldigt förtjust i snön och vi åker bob varje dag.

Det har kommit ut två drömhus på Hemnet till oss, ett i Vännfors och det andra i Brån för den nyfikne.
Alltid jätteroligt.
Än om dom aldrig blir våra, är det roligt att det händer någonting på hemsidan och man hinner fantisera en och två gånger om när vi får flytta in och vars våra djur ska beta.

Rackarungen sov hela natten, från halv åtta till kvart över fyra, utan välling. Det närmsta helnatt vi varit i närheten av sedan hennes första två veckor i livet.

Hon kände nog på sig att hennes stackars mamma inte kom i säng förrän klockan elva i går med anledning av spännande Wordfeud matcher.

I dag blir en bra dag, Anton ska bara sova till lunch och sedan ska vi hämta hem granen.
Och snön ligger fint på backen, äntligen. Bara nu minusgraderna håller i sig så den får stanna hos oss.

Mitt sällskap denna morgon som nu somnat om. Jag har nu härlig egentid med flera Gilmore Girls avsnitt, innan stora rackarungen vaknar.

Jag bytte av Anton klockan fyra i morse, då hade Lia varit vaken sedan klockan tolv.
Jag fick henne att somna om för en timme sedan.
Fantastisk begåvad flicka som kräver så lite sömn.

Jag skriver upp alla dessa tokiga nätter, för jag tror inte att jag kommer kunna minnas att vi verkligen hade det såhär jobbigt, när jag tänker tillbaka på Lias bebistid.

Dock har det inte varit så odrägligt för mig denna gång eftersom jag somnade klockan åtta i går kväll, så jag fick mina timmar.
Lia har fått krypa runt på golvet här nedanför och så fort jag gått till köket för att plocka ur diskmaskinen eller torka rent kommer hon som ett skott och skrattar och blir så glad när hon tar sig fram till mina fötter.

Lill har däremot aldrig sovit bättre, något har hänt. Nu sover hon alltid till klockan sju, förut vaknade hon mest halv fem.
Bra, bra, bra!

Nu har vi sett andra avsnittet av julkalendern och öppnat andra luckan i chokladkalendern hon fått av sin farmor.

Ha en fin dag!

Fastän vi inte har någon snö på marken har jag ändå lite julkänsla.
Mycket för att Lill börjar bli medveten om tomten, julpynt och klappar.
Julen har definitivt blivit tio gånger roligare nu när vi får göra det för henne och inte för oss själva.

Men vi kommer dock inte vinna pris för bästa julpyntet 2011. Vi har till exempel bara två tomtar, jag har varit ute på stan för att leta flera men då blir jag snål och tänker att barnen inte uppskattar allt det än ändå. Och vi har inte satt upp någon stjärna än, det gör vi i dag.

I helgen ska barnen och jag åka till Vännäs och hälsa på morfar och mormor och då kanske jag kan fynda några tomtar på second hand-butiken.

Det vi har kvar här hemma är att julbaka och klä granen, jag längtar!
Nu på morgonen har vi gjort i ordning pepparkakshuset, som är under all kritik, så det känns mer och mer som jul här hemma.


Förra helgen firade vi jul i Åsele och hade jättetrevligt, Tomten kom förbi och Lill höll på att börja gråta när vi frågade om hon inte ville krama honom.
Vi måste gå förbi Strömpilen någon helg när Tomten är där så kanske hon börjar värma upp mot honom.
Det blir spännande att se hur flickorna reagerar på julafton när det är så många barn som måste dela uppmärksamheten.

Här doftar hemmet av Hyacinter och jag älskar det! Starka dofter är underbart, många Hyacinter på jul är ett måste.

I går klipptes jag, frisören tog bort 30 cm jätteslitet hår och färgade resten i en fin ljus nyans. Jag är glad och nöjd och njuter av det "korta" håret, eller som frissan sa "du har ju fortfarande jättelångt hår!"


Nu vaknar barnen. Vi ska nog gå ut en sväng nu, det är så mysigt att gå ut i mörkret och titta hur alla julpyntar. Lill tittar särskilt vars alla stjärnor är och jag gillar mest ljusslingorna.